VÅR BEBYGGELSEANTIKVARIE BERÄTTAR: STORGATAN 1

Den anlagda befästningsstaden Göteborg har, i stort sett, alltid följt planerade mönster när den byggts ut. Av staden vi ser idag är det väldigt få delar som växt fram organiskt, på liknande sätt som vårt lands medeltida städer delvis gjort. Därför saknar Göteborg Stockholms eller Visbys vindlande, trånga gator och gränder.
Det finns naturligtvis undantag och det var inte självklart att det skulle bli så. Parallellt med den planerade förstaden Haga växte det upp områden med bostäder och verksamheter runt Göteborg relativt tidigt. Området söder om staden (mellan Vallgraven och Landalabergen) kallades i äldre tider Haga heden och här anlades flera landerier, med tillhörande odlingar och ängsmarker. Allteftersom åren gick förändrades denna bebyggelse och växte, okontrollerat, till en slags blandad “förstad”. Stadens styrande gjorde flera, lönlösa, försök att kontrollera hur markerna utvecklades.

Den nya planen för Vasastaden med både de tomter och hus som fanns och det nya rutnätsmönstret inritat.
Platsen där Storgatan 21 kom att uppföras är markerat med rött.

Området kring det som idag är Vasaplatsen gick under namnet Flygarns Haga, uppkallat efter poliskommissarie A. F. Flygare. I mitten av 1800-talet bedrev kommissarien handelsverksamhet och lyckades även sätta sig i respekt bland förstadens mer laglösa element. Vägen upp mot Landala (idag Aschebergsgatan) kom till och med att kallas Skojarebacken då det här bedrevs lönnkrogar med slagsmål och brott som följd. Flygarns Haga framställdes som en märklig blandning mellan idyll och kåkstad, med slingrande små gator, kantade av välunderhållna hus bakom staket, med odlingar och träddungar, blandat med små väderbitna kojor.

En av huvudgatorna genom Flygarns Haga var Kallens gata, uppkallad efter rådmannen Fredrik Georg Kall, som ägde en imponerande trädgård som låg ungefär i korsningen Parkgatan/Södra vägen. Gatan sägs ha tillkommit på Kalls egen bekostnad då han blivit arresterad av polis för att ha rökt på gatan inne i staden (det var rökningsförbud i Göteborg på grund av brandrisken). Denna händelse ska ha grämt honom så att han anlade en egen gata för att få röka i fred under sina promenader.

Kallens gata på 1890-talet. Ett stycke bakom oss, till höger kommer Storgatan 21 snart uppföras.
Observera kupolen på byggnaden till vänster, det är Tabernaklet som står där än idag (Storgatan 39).

Med en snabbt expanderande befolkning och nya stadsideal förde det senare 1800-talet dock med sig en ny plan för det som skulle komma att bli Vasastaden. I slutet av 1860-talet antogs den nya stadsplanen som fram till 1900-talets början skulle komma att radera ut hela den bebyggelse som etablerats mellan Haga och Heden. Fram till 1890-talet kom delar av Kallens gata att bestå men omvandlades successivt till Storgatan och gatans trähusbebyggelse ersattes av stenstadens karaktäristiska byggnader.

Storgatan 21 ligger i kvarteret Masurbjörken, ett stenkast från Vasaplatsen. Fastigheten består av gathus och gårdshus vilka började uppföras år 1892. Husen består av fem plan plus vind och källare. Gathuset har en putsad, enfärgad och rikt dekorerad fasad i nyrenässansstil. Mot gården har både gathuset och gårdshuset på senare tid återfått sina enklare fasader i oputsat tegel och även försetts med balkonger. Storgatan 21 är förvånansvärt oförändrat och de renoveringar som gjorts verkar övergripande har gjorts med stor hänsyn till byggnaderna. Både gathuset och gårdshuset har, precis som vid uppförandet, två lägenheter per våningsplan, med ett undantag. Det var först i början på 1980-talet som husen moderniserades, d.v.s. fick badrum i lägenheterna, nya avloppssystem och nya kök. I samband med den renoveringen har husen också grundförstärkts.

Originalritning av fasaden från år 1890.

Tre trappor upp, till vänster, ligger en av gathusets treor med stora ljusa, sparsmakade rum mot gatan samt lite mindre kök och sovrum mot gården. Även här finns mycket värdefulla detaljer bevarade; ljusa (förvisso nyslipade) trägolv, höga listverk utmed golven, de magnifika kakelugnarna (mer om dem nedan), platsbyggda skåp i hallen och andra viktiga detaljer som överljusfönstret över sovrumsdörren. På det stora hela en lugn och luftig miljö med mycket karaktär och hemkänsla.

Då Vasastaden byggdes präglades den borgerliga bostadens inredning av olika stilideal vilket också omfattade rummens kakelugnar. Påkostade dekorativa kakelugnar placeras i sällskapsrummen medan enklare placeras i sovrum. Kakelugnen, som vid tiden ett måste då den utgjorde den huvudsakliga uppvärmningen av städernas bostäder, kom i en mängd utföranden, var väl beprövad och funktionell, och fortsätter att vara så in i våra dagar. Kakelugnar i nyrenässansstil, som var vanligast mellan 1880- och 1890-talen, kännetecknas av mörkt, glaserat kakel med reliefmönster och rik ornamentik. De kan ha kvadratiska, rektangulära eller ibland skålade kakel och kröns ofta av dekorerade listverk. Ofta är de utförda i grön eller brun s.k. majolikaglasyr, som gör dem till glänsande smycken åt rummen. I lägenheten på Storgatan 21 finns två runda kakelugnar i rummen mot gatan. Bägge är utförda i just denna nyrenässansstil, en i blått med gröna band och en i brungrönt. Förutom att de berättar om äldre tiders uppvärmningstekniker bidrar de starkt till rummens och lägenhetens karaktär, så utöver att de är vackra är de även funktionella och bör om möjligt användas.

Regler för kakelugnseldning från år 1916

Storgatan västerut år 1912. Storgatan 21 ligger nästan i mitten av bilden.

VAD ÄR DIN BOSTAD VÄRD?

Bor du i något av områdena vi arbetar i och planerar att flytta? Eller funderar du på vad din bostad är värd? Fyll i dina uppgifter så ringer vi upp dig så fort vi kan. Vi hörs!