Nationalromantik, 1910–1920
Arkitektur
Allmogen och folkkonsten som inspiration
När man promenerar omkring i centrala Göteborg så kan man se flera exempel på det som kallas nationalromantik. Från Masthuggskyrkan, Naturhistoriska Museet till det ståtliga Röhsska museet mitt i Vasatan. Om man vill känna igen nationalromantiken finns det vissa typiska detaljer att leta efter. Bland annat utgörs husen mer asymmetriska planlösningar och enklare innegårdar. Dessutom präglas den svenska nationalromantiken av material som trä, tegel och natursten.
Stilen, som kom runt sekelskiftet, var nämligen en motreaktion mot 1800-talets putsade ytor och gips. Även stadsadelarna ser lite annorlunda ut eftersom man strävade man efter mer variation i kvarteren. Det var öppna platser och parker mellan husen som var viktigt. Stilen som fick sitt genombrott först i slutet av 1800-talet i England och kallades ”Arts and crafts”, representerades främst av bland annat av William Morris. Till Sverige kom stilen först i början av 1900-talet och eftersom man sökte ett nationellt ursprung blev stilen väldigt olika beroende på land. I Sverige inspirerades man från allmogen och folkkonsten som gav den svenska stilen sitt karaktäristiska mörka tegel, natursten eller puts med mörka röda färger. Taken var kraftigt lutande brutna sadeltak med fönsterkupor. Knutar, foder och småspröjsade fönster som målades vita, bruna eller gröna beroende på fasadfärg.
Enklare formspråk och planritningar
Hantverksmässigt utförande var viktigt och husen i städerna var oftast byggda av sten, tegel eller puts. På Aschebergsgatan 29 ligger Brf Ascheberg 29 som är ett typiskt exempel från Vasastans stenstad som uppfördes till största delen mellan 1870 och 1920. På andra sidan gatan hittar man en annan karaktäristisk form av nationalromantik, om man tittar upp mot egnahemsområdet i Landala. Där domineras fasaderna av tjärat eller rödfärgat trä med tätspröjsade fönster.
Fernissade ekdörrar som entréportar var det vanligaste. Formspråket och dekorationen på husen blev enklare och hämtades från folkloren och den tidigare jugendstilens karaktäristiska blom- och bladverk var nu borta från interiörerna och listverk. Förutom de mer renodlade förenklade planritningarna och utsmyckningarna var det inte lika vanligt att det installerades vad man tyckte var omoderna kakelugnar, utan husen försågs istället med modern centralvärme och gjutjärnsradiatorer.