1890-tal

Arkitektur

Fritt och fantasifullt

1880-talets massiva byggboom mattades av under det följande decenniet. Man byggde färre lägenheter som istället var mer exklusiva och påkostade. Det som framför allt karakteriserar 1890-talets arkitektur är ett friare och mer fantasifullt förhållningssätt till tidigare epoker, romantiska, slottsliknande stilar med tinnar och torn, slätare och inte så dekorerade fasader i äkta material såsom tegel och natursten, kraftiga mönster i till exempel tapeter och brantare tak i skiffer eller svart plåt som ger husen ett starkare vertikalt uttryck, till skillnad från 1880-talets horisontella exteriörer där taken knappt syntes från gatan.

Äkta material

I slutet av 1800-talet började man ta avstånd från de så kallade nystilarna och nyrenässansen, som man bland annat kan se i stenstadens symmetriska, rikt dekorerade och putsade fasader, blev plötsligt helt passé. Det innebar dock inte att man slutade inspireras av tidigare epokers arkitektur, men man förhöll sig på ett friare och mer fantasifullt sätt och blandade olika stilar. De tidigare putsade exteriörerna ersattes nu av rena tegelfasader eller kombinationer av tegel, natursten, keramiska plattor och puts.

 width=

Stenromantik

Det blev ett starkt fokus på romantiska och slottsliknande stilar med tinnar och torn, vilket kanske bäst kan beskrivas som stenromantik. Även taken, som var mer sluttande, fick torn och gavelrösten som förstärkte husens vertikala strävan. Och fönstren, som under 1880-talet var jämnt placerade, kunde nu sättas i grupper och olika variationer beroende på rummens indelning. Fönstren var ofta välvda med en T-formad mittpost och målade i tunn laserfärg i grågröna och bruna nyanser.

Mildare färger

Vidare var fasadfärgerna mildare i beige, brunrosa, gulvitt eller grått, vilket gick bra ihop med natursten. Ibland murades kakelplattor och glaserat tegel in i fasaden som dekorativa detaljer. Något som var typiskt för 1890-talet var att man placerade gjutjärnsbalkonger mot gatan.

Ljusare och enklare interiörer

Husens interiörer förändrades också till att bli ljusare och enklare. De för 1880-talet så typiska mörka och svulstiga kakelugnarna var inte längre moderna. Snickerier och detaljer förenklades något och stuckaturer och lister blev mer sparsmakade. Däremot var hemmen ofta fyllda med prydnader och textilier, vilket var en följd av att industrialismen hade möjliggjort en lättare och billigare produktion av varor.

Gatu- och gårdshus

Efter århundraden av folkligt byggande börjar nu arkitekter att tita husen och sågverk att tillverka byggmaterial. En följd av det var den så kallade panelarkitekturen som blev vanlig under årtiondet. Det var fortfarande en strikt uppdelning mellan rika och fattiga människors bostäder. De bemedlade bodde i husen mot gatan och i de finare lägenheterna på första och andra våningen. Det berodde på att det var ovanligt med hiss och man ville bespara det fina folket att gå i trappor. Det enklare folket bodde i gårdshusen och i lägenheterna på våningarna högre upp. I de mest exklusiva lägenheterna installerades toaletter och elektricitet under 1890-talet men boendeförhållandena förbättrades generellt i viss mån, bland annat genom att torrdassen togs bort.

1890-talet i Göteborg

I Göteborg kan man se exempel på 1890-talets arkitektur, med färgrika tegelfasader, tinnar och torn, i början av Linnégatan, mellan Järntorget och Viktoriaskolan (Hagabion) och även runt Vasaplatsen och Vasaparken.

 width=

Fler artiklar

Arkitektur

Tjugotalsklassicism

Arkitektur

Funkis

Arkitektur

Jugend, 1900-tal