Tjugotalsklassicism

Arkitektur

Stilrent och sparsmakat

Epokerna inom arkitekturen avlöser varandra med relativt tvära kast vid tiden runt förra sekelskiftet. Den ljusa och lätta jugendstilen, med inspiration från växtriket, efterföljdes av nationalromantikens tunga och slutna fasader i rött tegel. Nästa ism på agendan var den sparsmakade och stilrena tjugotalsklassicismen, som i Norden också gick under namnet Swedish Grace. Varje stilriktning var ett uppbrott från, eller en reaktion mot, den föreliggande epoken och tjugotalsklassicismen är inget undantag. Nu byggs hus med putsade fasader i mättade färger, såsom gult, rödbrunt eller grönt. Inspirationen kom från antikens Rom och grekiska tempel och ledorden var symmetri, enhetlighet och lugn.

Bostadsbrist

Efter första världskriget var det svår bostadsbrist i städerna och det ledde till att kooperativa bostadsföreningar startades, som till exempel HSB. När dessa föreningar blev byggherrar kunde hela kvarter planeras istället för, som tidigare, ett hus i taget. Fastigheterna uppfördes med pressade medel men det innebar inte att estetiken och kvaliteten fick ge vika. ”Den goda bostadens utformning” var en viktig fråga i hela samhället och det gjordes även en utredning om praktiska och hygieniska bostäder.

En ljus och grön boendemiljö

Det var inom stadsplaneringen som den största förändringen gjordes i tjugotalets Sverige. Samtidigt som hela kvarter planerades gick man ifrån att bygga så många bostäder på så liten yta som möjligt, som i den typiska stenstaden. Man ville ha ljusare och mer grönskande boendemiljöer, vilket man också kunde åstadkomma genom att de tidigare gårdshusen togs bort. Och det var, i sig, möjligt eftersom toaletter installerades i lägenheterna, eller i trapphusen, och då behövdes inte gårdshusen längre. Gårdarna blev därmed som öppna oaser i mitten av storgårdarnas sammanhängande fasader. Det var också där som entréerna till trapphusen placerades, till vilka man kom genom portaler från gatan.

 width=

Fasader som ger lugn

Tjugotalsklassicismens putsade fasader hade få men genomtänkta utsmyckningar i form av klassiska arkitekturmotiv såsom pilastrar, portiker, girlanger, rosetter och lunettfönster. Dessa målades i avvikande färger, som till exempel vitt och ljusgrått. Fönstren hade för det mesta två mötande bågar med en mittpost och med vardera tre rutor. De var målade i samma färg som fasaden. I bottenvåningen var fönstren ofta försedda med fönsterluckor och på husgavlarna placerades runda glas eller lunettfönster. Vidare kunde fönstren ha spröjs och snickerier runtom i grönt, brunt eller rödbrunt. Det viktigaste med fasaden var att den skulle ge en generell upplevelse av lugn och horisontalitet.
Hustaken var flacka i tegel eller svart- eller rödmålad plåt. Även sadeltak förekom i samma material och färgskalor. Takfoten dekorerades ofta med ett tandsnitt. När det gäller innertaken sänktes de för att ge plats år fler lägenheter.

 width=

En elegant inredningsstil

Lägenheterna som byggdes under 1920-talet var modernt utrustade med kök och badrum och idéerna kring ”den goda bostadens utformning” inkluderade en elegant inredningstrend med möbler i ljusa träslag och vackra vardagsvaror. De senare masstillverkades men hade konsthantverket som ideal. Den klassiska stilen blev populär i hela Norden och är kanske mer känd som Swedish Grace och nordisk klassicism. Det var framför allt i Stockholm och Göteborg som stilen slog igenom, men den finns också representerad i södra delen av landet. I Göteborg finns landshövdingehus som är byggda i tjugotalsklassicistisk stil.

Fler artiklar

Arkitektur

Nationalromantik, 1910–1920

Arkitektur

Funkis

Arkitektur

Landshövdingehus