Vår bebyggelseantikvarie berättar: Erik Dahlbergsgatan 23

I slutet av 1800-talet bestod Göteborgs södra utkanter av förstäder som Haga och Landala uppblandat med landerier och dess odlingar samt kåkstäder som Flygarns Haga. Detta var dock en miljö som var i förändring. Sedan tidigt 1800-tal arbetade stadsledningen med att expandera staden söderut. Området hade därför planerats och successivt revs eller flyttades den äldre bebyggelsen bort för markerna att bli en del av den framväxande Vasastaden, med raka gator och stora stenbyggnader. Runt sekelskiftet 1900 närmade sig stadsbebyggelsen den bergiga terrängen norr om Landala. Med lite förändrade stadsplaneideal blev gatorna något krokigare men arbetade sig likväl upp på höjderna för att möta Landalas landshövdingehus.

En av dessa gator var Erik Dahlbergsgatan, som namngavs efter arkitekten, militären och ämbetsmannen Erik Jönsson (1625-1703), adlad Dahlberg. Dahlberg har vi bl.a. att tacka för det berömda planschverket Suecia antiqua et hodierna (Det antika och moderna Sverige) där vi kan se en någorlunda sanningsenlig version av svenska slott och städer under 1600-talet. I Göteborg är han annars främst känd för att ha ritat skansarna Kronan och Lejonet.

Både Erik Dahlbergsgatan och Föreningsgatan krävde sprängning för att bli gator utan allt för kraftig lutning. Detta gav upphov till byggnader med höga socklar utmed sluttande trottoarer med möjlighet att skapa små förträdgårdar, terrasser och bygga dekorativa murar mot gatorna, allt för att dölja och byggabort resterna av urberget.

Erik Dahlbergsgatan 23 ligger i Vasastadens 19:e kvarter, “Aspen”, tomt n:o 8, precis där Erik Dahlbergsgatan korsar Föreningsgatan. Trots att det sedan år 1885 fanns en färdig stadsplan att sälja fastigheter och bygga hus efter tog det tid innan den bergiga och därför svårarbetade tomterna upp på Landalabergen blev bebyggda. Hösten 1914 arbetade C. Hj. Zetterström på ritningar till den byggnad vi idag ser i korsningen.

Erik Dahlbergsgatan 23, ursprunglig fasadritning, Zetterström, år 1914

Carl Hjalmar Zetterström, 1875-1954, var en svensk arkitekt och byggmästare, utbildad till arkitekt vid Chalmers i Göteborg med examen år 1895. Vid tiden studerade han bland annat under den kände göteborgsarkitekten Hans Hedlund. Efter att ha praktiserat på arkitekt- och byggnadskontor i Göteborg och Malmö åkte Zetterström till Berlin för studier vid Charlottenburgs tekniska högskola och praktik på arkitektkontor i Berlin under åren 1900–03. Efter återkomsten till Göteborg startade han 1904 arkitektverksamhet och byggnadsfirma som delägare i arkitekt- och byggfirman Zetterström & Johnson. Från 1927 drev han ett eget arkitektkontor på Götabergsgatan 20.

Zetterström rörde sig stilmässigt mellan jugenden, vilken är en ganska ovanlig stil i Göteborg, och nationalromantiken. Inom jugendstilen karaktäriseras byggnaderna av ljusa fasader med lekfull ornamentik, som inspirerats av växtriket. I kontrast är nationalromantiken stramare och mörkare med inspiration av medeltiden och Vasatidens borgar vilket gett upphov till stilens typiska tyngd och röda tegelmurar. Zetterströms inspiration lyser igenom i Erik Dahlbergsgatan 23:s nationalromantiska kantighet av röda murar men som lättas upp med rundade plåtarbeten i takfotens frontoner och takkupor.

Förutom Erik Dahlbergsgatan 23 är det utsökta jugendhuset på Östra hamngatan 15, den monumentala dubbelfastigheten vid Linnéplatsen 1 samt Södra vägen 32 (som brann 2008, men har återställts) och, icke att förglömma, det första Gamla Ullevi, invigt 17 september 1916, exempel på byggnader som Zetterström ritat.

Erik Dahlbergsgatan 23, ursprunglig planritning, år 1914

Förra sekelskiftets bostadshus karaktäriseras ofta av sina grandiosa trapphus med väggmålningar och/eller exklusiva material samt tidens modernitet och måste: hissen. Trapphuset på Erik Dahlbergsgatan 23 är en vackert rundad konstruktion med hisschaktet i mitten och smala trappavsatser med ingång till minst tre lägenheter. Som ni kan se på den ursprungliga planritningen har tomten, husets vinklar och trapphuset utmanat arkitekten att få till funktionella tamburer till varje lägenhet. De flesta har intressanta vinklar och kan upplevas som snäva i jämförelse med de andra, väl tilltagna rummen. Över tid har de större lägenheterna delats, byggts om och moderniserats men behållit de, i vissa fall, slingrande utföranden som vi idag förknippar med bostäder från tiden.

På första planet, det vill säga en trappa upp, finns idag tre lägenheter. Den mindre av dem är en sammanslagning av rum från de andra två och består av ett större vardagsrum med kök samt två sovrum. Som nämnt ovan är den avlånga tamburen och den nätta toaletten typiskt för stilen. Även rummen mot gatans rymd och höjd samt hörnrummets oregelbundenhet bidrar till sekelskiftetskaraktären. Andra fina och viktiga komponenter är parkettgolven i fiskbens- och schackmönster, den träspegelbeklädda dörrnischen med vidhängande spegeldörr samt de bastanta elementen av gjutjärn. På det hela taget är lägenheten en för Vasastaden typisk lägenhet i ett hus som är en viktig del av stadsdelens historia.

Erik Dahlbergsgatan, västerifrån, omkring år 1935

Karta över södra Göteborg år 1872. Den röda cirkeln utgör platsen för den blivande Erik Dahlbergsgatan 23

Föreningsgatan, söderifrån, då den sprängdes fram, år 1915

Vinterbild från korsningen Erik Dahlbergsgatan/Engelbrektsgatan i början av 1900-talet. Trähusen till höger i bild ligger i anslutning till landeriet Brantdala och i fonden syns Götabergsgatan 32.