Vår bebyggelseantikvarie berättar: Sjömansgatan 5

Vad sägs om att skapa dig ett hem i en ikonisk del av Göteborgs sjöfartshistoria, tillika ett byggnadsminne? Emil Ekmans minne är en ståtlig och vacker byggnad i en klassisk del av sjömännens Göteborg; Masthugget. Sjömansgatan 5, och grannhuset nr. 7, uppfördes vid förra sekelskiftet av Göteborgs sjömannasällskap som en föregångare till dagens äldreboende men med fokus på de som arbetat på sjön.

Sjömannasällskap bildades i de flesta svenska sjöfartsstäder. Syftet var att främja kunskaper som kunde gagna sjöfart och handel samt stödja behövande sjömän, deras änkor och barn. Sällskapen bedrev också skolor för att främja praktiskt sjömanskap, bland annat genom så kallade skolskepp. Det äldsta sjömannasällskapet bildades i Göteborg år 1831 och kan ses som en tidstypisk del av 1800-talets filantropiska samhälle, där stadens rikare medborgare skänkte pengar till behövande. Sjömannasällskapet och liknande organisationer finansierades just genom medlemskap och generösa gåvor från välbeställda medlemmar. Det var just på detta sätt som sällskapet i Göteborg redan år 1839 kunde skaffa skolskeppet Benjamin. Under 1800-talets senare hälft bildade sällskapet stiftelser inom vilka det uppfördes bostäder åt fattigt sjöfolk. I stiftelsernas hus härbärgeras sjömän, som varit i olika befattningar, samt deras familjer, utan kostnad – mot att de följde uppsatta regler. Runt år 1918 fanns ungefär 60 personer skrivna på Sjömansgatan 5 och 7, övervägande pensionerade sjökaptener och maskinister, samt deras hustrur. Flera av dem hade hemmaboende söner som uppgavs arbeta på sjön.

Emil Ekmans minne, Sjömansgatan 5, omkring år 1915

Sjömannasällskapets skolskepp Benjamin med elever, augusti år 1913

 

Masthugget och Majorna har av tradition varit det område i staden där sjömän av olika slag alltid bott. Runt sekelskiftet 1800/1900 var Övre Masthugget, söder om Fjällgatan, ned mot Slottskogen, dessutom inte särskilt utbyggt. Därför ansågs det passade att här, i sluttningarna, lite i utkanten, bygga bostäder för äldre sjömän.

 

Sjömansgatan från norr, sent 1970-tal. Även denna bild innan rivningarna.

 

Fastighet no. 40 i Majornas 6:te rote, som sedermera fick namnet 32:a kvarteret Lustgården i stadsdelen Olivedal, inköptes år 1899 och kom att bebyggas i omgångar. Den, numera, klassiska byggfirman F.O. Peterson & söner fick uppdrag att rita och uppföra bostadshusen. Dessa ritades av firmans egen son Rudolf Steen och år 1900 uppfördes två sammanbyggda trähus, inspirerade av friliggande villor i nationalromantisk stil med mycket snickarglädje, vid Sjömansgatan 3. Följande år byggdes ytterligare hus vid Sjömansgatan 5 och 7 samt på gården, i samma rikt dekorerade stil. Byggnaderna uppkallades efter dem som genomfört donationer eller som varit framstående inom Sjömannasällskapet.

Sjömansgatan 5 är tillägnat Emil Ekmans minne. Ekman var infödd Göteborgare som i mitten av 1800-talet avancerat till kommendörkapten inom den svenska flottan. Senare blev han delägare och direktör i familjen Carnegies industriimperium och var bosatt i landeriet Gubbero, som låg vid Redbergslid.

Sjömansgatan från söder, runt år 1970, d.v.s. före rivningarna.
Observera Sjömansgatan 3 längre ned i backen som har precis samma utförande som husen ovanför.

 

Av de totalt sju byggnader som Sjömannasällskapet uppförde i Masthugget fram till 1930-talet finns endast två kvar; Sjömansgatan 5 och 7. De andra byggnaderna revs, trots stora protester, i slutet av 1970-talet. Sjömansgatan 5 och 7 byggnadsminnesförklarades på grund av sina arkitektoniska kvaliteter och viktiga socialhistoria.

Båda husen är byggda på en kraftig granitgrund, för att skapa ett källarplan men även på grund av den sluttande terrängen. Ett centralt trapphus leder in och upp i varje hus, som är består av två våningar samt vind. Ursprungligen utgjordes varje våningsplan av fyra små lägenheter och ett så kallat spisrum, ungefär ett rum med kokvrå. I samband med byggnadsminnesförklaringen byggdes båda husen om och fick då nuvarande planlösning. Husen kröns av plåttäckta sadeltak med stor frontespis åt öst och takkupa mot trapphuset i väst. Karaktäristiskt för båda husen är de fina träpanelerna i ljusgult, som består av en dekorativ kombination av stående panel, liggande panel och fjällpanel. Takfoten i gavlar och vid mittpartier är rikligt utsmyckad med konsoler och gallerier, som för tankarna till akterpartierna på äldre tiders segelfartyg.

Ursprunglig fasadritning, runt år 1900

Lägenheterna är moderniserade men har delvis bevarade och/eller återbrukade byggnadsdelar, till exempel spegeldörrar, listverk, stuckaturer och takrosetter, vilket ger dem kontinuitet och stärker både värde och charm.

VAD ÄR DIN BOSTAD VÄRD?

Bor du i något av områdena vi arbetar i och planerar att flytta? Eller funderar du på vad din bostad är värd? Fyll i dina uppgifter så ringer vi upp dig så fort vi kan. Vi hörs!