Vår bebyggelse­antikvarie berättar: Husargatan 13

Haga är en av Göteborgs äldsta stadsdelar. Idag är det en förhållandevis liten del av staden men ändå en av de mest välkända, dit många gärna tar sig för att uppleva stadsdelens genuina, bitvis välbevarade och gemytliga karaktär. Haga har blivit en del av Göteborgs ansikte utåt och är en självklar del av stadens marknadsföring, men så har det inte alltid varit.

Under stora delar av 1900-talet sågs Haga som en smutsig, gammal och illa åtgången del av Göteborg som bäst borde saneras för att göra plats för ny, modern bebyggelse. Lyckligtvis uppstod ett motstånd mot den saneringshets som hela Sverige drabbades av och de delar av Haga som, efter stora protester, bevarades är idag de delar av stadsdelen som är mest uppskattade.

Göteborg 1811 Haga börjar se ut som det gör idag

Namnet Haga tros komma av de hagar som fanns söder om Göteborg. Redan på 1660-talet fick Haga sin första stadsplan, som då omfattade området mellan Haga Nygata och Ryssåsen, det vill säga kullen där Skansen Kronan stod färdig år 1697. Haga var länge kluvet av kaponjären, den överbyggda gång med vallgravar på varje sida som förband Kronan med Göteborgs försvarsanläggningar. Kaponjären lades igen och blev Kaponjärgatan år 1868. Området mellan Haga Nygata och Vallgraven, kallat Nya Haga, bebyggdes först i början av 1800-talet, då Göteborgs murar rivits och Vallgraven fått den form den har idag. Bebyggelsen var länge gles och enkel men successivt förtätades Haga och husen blev högre och mer påkostade. In på 1800-talet uppfördes landshövdingehus; en våning av sten/tegel med två våningar av trä ovanpå, en byggnadstyp som fortfarande är karaktäristisk för Haga – och Göteborg.

Skansen Kronan tidigt 1700-tal med Haga nedanför

Vykort Husargatan 1902, no 13 till vänster med burspråket

År 1828 uppfördes en kasern med stall åt stadens husarregemente i Nya Haga. Husarerna var en del av militären – kavalleriet – och ditkommenderad för att hålla den allmänna ordningen, en föregångare till dagens ridande polis. Husarkasernen, som efter att regementet drogs in blev polisstation, står fortfarande kvar, det är tvåvåningsbyggnaden med ljusgul träpanel vid Södra Allégatan. Med största sannolikhet är kasernen anledningen till hur Husargatan fick sitt namn.

Husargatan 13 är en del av kvarteret Geväret. Landshövdingehusen på Husargatan 13 och 15 är de enda delarna av Geväret som räddades från saneringen av Haga och är således de äldsta husen i kvarteret. No. 13 uppfördes år 1890 och består av ett hus mot gatan sammanbyggt med ett hus vid gården. I vanlig ordning är gathuset mer påkostat med burspråk och snickerier. I gatunivå inreddes butikslokaler som haft lite olika hyresgäster under åren. Gårdshuset har ett enklare utförande och karaktäriseras av bottenvåningens gula tegel och de övre våningarnas liggande träfasader.

Husargatan mot norr, med Otto Lehmanns raksalong. Lehmann drev salongen 1902 – 1934

Gårdsfasad Husargatan 13

Två trappor upp i gårdshuset hittar vi den lägenhet som nu är aktuell för försäljning. Nötta kalkstens- och trätrappor leder upp till en överljusförsedd spegeldörr. Bakom den finns två rum och kök, som ligger i fil, samt separat tambur och badrum. Planlösningen är i stort sett ursprunglig. Huset rustades upp och moderniserades först år 1985. Det var då som lägenheten för första gången, efter nästan 100 år, fick toalett och bad inomhus, tidigare var det dass på gården som gällde. Efter det har små förändringar gjorts och nuvarande ägaren har tagit sig an lägenheten med stor omsorg och hänsyn till dess ålder. De förändringar som gjorts har anpassats efter lägenhetens förutsättningar och genomgående har dessa arbeten utförts med material, kulörer och mönster som passar husets och lägenhetens dignitet och karaktär.

Ursprunglig planritning från 1890

Köket är idag ett väl fungerande möte mellan sekelskifteskaraktär och 2000-talets förväntningar på en vardagsmiljö. Detta rum har skapats med hänsyn till ursprungliga delar – till exempel skafferi, dörrar och skurgolv – och snygga, platsbyggda lösningar för modern bekvämlighet. Valet av pärlspont på väggarna är både underhållsmässigt smart och miljöskapande. Snickerierna är, precis som i resten av lägenheten, målade med linoljefärg, vilket skapar en slitstark och vacker kontinuitet. Badrummet är ombyggt från grunden, med klinker och kakel av hög kvalitet, i en modern version av ett äldre badrum med delvis återbrukat badrumsporslin. Sovrum och vardagsrum karaktäriseras av sina tidstypiska tapeter, framtagna ljusa trägolv och vita tak med stuckaturer och takrosett. I vardagsrummet finns också en fungerande, ursprunglig kakelugn.

Sammantaget är den här lägenheten är ett föredöme för den som vill skapa ett välfungerande men hänsynsfullt hem, där personlighet, modern teknik och det som är gammalt och vackert får ta plats sida vid sida.