Hemma hos Nina – det ståtliga jugendhuset

Hemma hos

I Göteborgs västra delar, närmare bestämt i Nya Varvets marinhistoriska miljö, bor vår mäklare Nina tillsammans med sin man Johan och deras två barn Olle och Milla. En stor jugendvilla från 1905 med en maffig stenfot i bohuslänsk granit är familjens hem sedan ett par år tillbaka. 

 

Foto: Philip Liljenberg

– Mina barndoms somrar är tillbringade i ett sommarhus från 1800-talet där jag har sett mina föräldrar återskapa och renovera och putsa husets alla fina originaldetaljer. ”Det där ska jag aldrig utsätta mig för” har jag alltid tänkt. Men så dök det här huset upp och fullkomligt tog mig med storm. Eller ja, det tog Johan med storm och jag undrade om det också var storm i hans hjärna… Men det tog inte så lång tid innan jag också var förälskad.  

Ungefär tre år har det tagit för Nina och Johan att få bort fyra lager laminatgolv, åtta lager tapet och ett lager eternit, där det senare dolde husets originalfasad.  

De gamla trasiga 60-talsfönstren är utbytta mot nyproducerade träfönster, återskapade från originalutförandet efter konstens alla regler. 

Vi hälsar på en solig sommardag och ramlar nästan baklänges av att stå på gräsmattan och blicka upp mot den pampiga byggnaden. Ståtlig är bara förnamnet!

Foto: Philip Liljenberg

Men utsidan får vänta lite. Vi kliver in i entrén och husets stora hall där väggarna är tapetserade med ”Nocturne” från Boråstapeter. En pardörr leder in i rummet som fungerar som familjens tv-rum, med väggar målade i Jotuns ”Humble yellow”, och som också stoltserar med en ljuvlig gräddvit kakelugn.

Foto: Philip Liljenberg

– Huset har haft minst fem kakelugnar – och två järnspisar – men när vi flyttade in så fanns det tyvärr inga kvar och eftersom vi verkligen ville ha en kakelugn så letade vi land och rike runt för att hitta en som skulle passa. Och så hittade vi den här! Den är från 1906, det vill säga är ett år yngre än huset, och har plockats ner för att sedan muras upp av en kakelugnsmakare här i vårt tv-rum. Ett jobb som tog ungefär fyra veckor och var allt annat än smidigt. Alla rökgångarna var nämligen kapade, och fyllda med en massa grus och till och med gamla glasflaskor! Men röret från den gamla oljepannan som en gång stått i källaren fanns kvar, så en ny rökgång monterades in i det och sedan kunde kakelugnen anslutas.

Foto: Philip Liljenberg

Vägg i vägg med tv-rummet ligger husets stora matsal och ungefär här börjar vi ångra alla mesiga färgval vi gjort i livet. Här är väggarna målade i Jotuns ”Warm blush” och den rosaröda färgen, som egentligen varken är röd eller rosa utan mer hmmm… röd-rosa-orange-hallon-pyttliteblåbär…, gör att alla snickerier och stuckaturer framträder på ett helt självklart sätt.

 

Foto: Philip Liljenberg

Foto: Philip Liljenberg

Vi svänger vi ett kvarts varv till vänster och här ligger hemmets hjärta; köket!

 

Foto: Philip Liljenberg

– Jag är ingen förespråkare av att hålla på att ändra i planlösningen och dispositionen i gamla hus. Jag tycker att man helt enkelt får anpassa sig. Självklart ska man initialt ha en idé och tanke men huset måste få vara med och fatta besluten. Det kanske låter lite flummigt men det är faktiskt ganska skönt och befriande att tänka så!
Under renoveringen var köket det svåraste rummet att planera. Det är ganska litet och har fyra dörröppningar och ett fönster och vi körde fast så många gånger när vi satt och ritade. Men så kontaktade vi Mikael på Stilkök, som kom hem till oss och nästan direkt trollade fram en lösning. Här är ingenting standard utan alla mått är anpassade för att passa rummet, och vårt liv, perfekt.
Och att välja ett platsbyggt kök i massivt trä var självklart. Då kan vi slipa och måla det igen så fort småbarnsåren gör sig så pass påminda att det börjar störa. Kanske fortsätter vi med ”Grön vindruva” från Beckers, eller så testar vi nåt annat. Men grönt är väldigt skönt!

Foto: Philip Liljenberg

Foto: Philip Liljenberg

En lång, mjuk och trären trappa upp ligger husets alla sovrum. Olle och Milla delar rum och blickar genom det stooooora fönstret ut över trädgården.

 

Foto: Philip Liljenberg

– Den där trappan är ett pågående projekt, samtidigt som det inte pågår alls. Ena dagen vill jag måla den grön och andra dagen vill jag behålla den trären. Och sen kommer jag på att jag vill mattlacka stegen och måla mellanrummet brunt. Men allt som oftast vill jag bara behålla den som den är! Allt är ändå bättre än den plastmattan den var klädd i när vi köpte huset.

Foto: Philip Liljenberg

Foto: Philip Liljenberg

När Nina och Johan köpte huset var alla golv, förutom det i matsalen, täckta med olika plast- och laminatgolv. Originalgolven fanns under och Ninas mamma tog på sig uppgiften att slipa och mattlacka de fina grantiljorna.

 

– Som tur var visste vi att originalgolven fanns bevarade vilket var en av anledningarna till att vi köpte huset. Att det också fanns stuckatur och en takhöjd på tre meter, på både entréplan och övervåningen, bidrog ytterligare till husets karaktär.
Även alla fönsterfoder fanns bevarade och timmarna vi lagt på att skrapa, slipa, kapa och pussla ihop dom vågar jag inte ens räkna på. Men värt var det för att köpa nya hade varit en omöjlighet.

Vägg i vägg med barnens rum ligger Nina och Johans sovrum, även det med ett underbart ljusinsläpp och en härlig tapet; ”Hazel” från Boråstapeters kollektion Falsterbo III.

 

Foto: Philip Liljenberg

Foto: Philip Liljenberg

Vi ska strax hoppa i tofflorna och kliva ut för att kika in vårens stora projekt hos familjen Bergh; orangeriet!

But first, ett besök på damernas av den enkla anledningen att här gömmer sig en byggnadsvårdsskatt. 

 

– För att få ett ordentligt badrum på nedervåningen fick vi ta ett helt rum i anspråk men det var det värt! Jag älskar det här badrummet och den klassiska, tidstypiska stilen som gör att det aldrig kommer att bli omodernt.
Vi har gjort hållbara materialval som klarar allt och lite till.
Gjutjärnsbadkaret stod på övervåningen och krävde fyra rejäla karlar för att komma ner för trappan. Men det åkte inte in i badrummet direkt utan fick stå i trädgården i ett halvår innan det fick sin plats.

Foto: Philip Liljenberg

Renoveringens etapp två inleddes 2022 med att eternitfasaden plockades bort och blottade vad Nina och Johan hade hoppats på; originalfasaden!

 

– Vi blev så oerhört glada över att originalfasaden var så pass intakt men lyckligast blev vi nästan över att nu se fönsteromfattningen i originalutförande. Vi hade redan innan cyklat runt i området för att hitta inspiration, eftersom vi visste att de gamla 60-talsfönstren behövde bytas. Och nu föll allt på plats!
Vi förstod också att originalfönstren hade varit större så därför beställde vi de nya fönstren i proportioner som passar huset så mycket bättre.

Dags för det vi klev ut i trädgården för; det stora orangeribesöket!

 

Foto: Philip Liljenberg

– Vi har alltid gillat funktionen av ett klassiskt uterum men inte riktigt tyckt att det passar huset. Men så kom vi på den här orangeriidén med att sätta det mot fasaden vilket också gjorde att vi kunde öppna upp väggen till matsalen och sätta dit en pardörr.
Altanen, som vi lagt i fiskbensläggning, blev en perfekt grund och numera intas alla middagar här, oavsett väder. Världens bästa rum!

Foto: Philip Liljenberg

Foto: Philip Liljenberg

Fler artiklar

Hemma hos

Hemma hos Johanna Bradford – från en annan vinkel

Hemma hos

Hemma hos Anna – mäklaren med gröna fingrar

Hemma hos

Hemma hos Eva – jakten på brädgolv