Vår bebyggelse­antikvarie berättar: Kapellgatan 14

När Göteborg började expandera söderut under 1800-talet skedde inte detta på jungfrulig, obebyggd mark. Sedan 1600-talet låg här redan förstaden Haga, som vid det här laget var en etablerad del av Göteborg.

Markerna söder om staden, ned mot Landalabergen, var anlagda med landerier med tillhörande odlingar, ängsmarker och ett slags blandad kåkstad med bostäder och verksamheter. Ända sedan 1700-talet hade staden på olika sätt försökt kontrollera den här bebyggelsen, med blandat resultat.

När det i början på 1800-talet beslutades att stadens då omoderna befästningar skulle rivas hade dessutom ett annat stadsideal etablerats och dessa nya idéer användes då för att utveckla Göteborg. Ett omfattande förslag om helt nya stadsdelar beslutades under 1860-talet. Planen innebar att den gamla bebyggelsen successivt revs när nya gator och kvarter uppfördes och i början av 1900-talet var området mellan Vallgraven och Landala helt förändrat och i stort sett färdigbyggt. Aschebergsgatan blev den huvudsakliga leden upp till Landala som kantades av fashionabla byggnader i jugend- eller nationalromantisk stil. Uppe i Landala korsas Aschebergsgatan av Kapellgatan som kopplar ihop Kapellplatsen med den lite lugnare Molinsgatan.

Här återfinns Kapellgatan 14, som ingår i kvarteret “Rönnen”. Huset ritades 1898 av göteborgsarkitekterna tillika byggmästarna A. Hollander och O. Westerberg. Det är utfört i den lite mer återhållsamma nyrenässansstilen. Mot Kapellgatan är fasaden uppdelad i en lite kraftigare bottenvåning av rött tegel med band och slutstenar av konststen. De följande tre våningarna ut uppförda i en blandning av ljusare och mörkare gult tegel med inslag av mönstermurning och välvda partier över andra våningens fönsterrad, de övriga fönstren har raka överstycken. Huset kröns av ett plåtbelagt, brutet sadeltak. Byggnaden ansluter fint till omgivningen, utgör den karaktäristisk del av kvarteret och en god representant för tidens byggnadskonst.