Vår bebyggelseantikvarie berättar: Spekebergsgatan

Bebyggelseantikvarien

När Göteborg fortfarande var en liten, muromgärdad stad skaffade sig flera av dess mer bemedlade invånare, om de kunde, någon typ av lantegendomar där de kunde bo under det varmare sommarhalvåret men som också kunde förse hemmen innanför stadsmurarna med färskvaror och säsongsprodukter. Dessa lantegendomar kallas landerier och även om de marker som tillhörde dem sedan länge har förvandlats till bostadsområden finns några av byggnaderna kvar, t.ex. Liseberg och Johanneberg. Andra känner vi endast till namnet eller att de namngivit stadsdelar, t.ex. Annedal och Lorensberg.

Just Annedal känner vi till från slutet av 1700-talet då en handelsman vid namn Swebelius arrenderade landeriet, som låg ungefär där Västergatan börjar. Landeriet fick sannolikt namnet Anneberg efter Swebelius hustru Anna Hedvig. Söder om landeriet låg Spekebergsängen som också kom att kallas “Anna dal”, om det är efter hustrun eller landeriet förtäljer inte historien. Här fanns mest ängs- och betesmark förutom vid Nilssonsberg där markerna var uppodlade. Här låg också en liten kåkstad som kallades Albostaden. 1870 blev området del av Göteborgs stad och redan ett år senare hade då tillförordnade stadsingenjören Hans Wilhelm Brandel upprättat en stadsplan för det som kom att bli stadsdelen Annedal. Landeriet Anneberg revs troligen 1878 för att lämna plats åt den expanderande Vasastaden.

Landeriet Anneberg, 1870-talet

Karta över Annedal, ca 1880

Stadsdelen Annedal planerades som en mösterstadsdel för arbetare. I Göteborg, vars befolkning vid tiden steg explosionsartat, bodde de flesta arbetare under förfärliga förhållanden. Som svar på detta och med inspiration från kontinenten skapade välbeställda göteborgare filantropiska föreningar och företag där de bedrev olika typer av välgörande projekt och donerade pengar till bostäder, kulturinstitutioner och andra samhällsnyttiga verksamheter. Till exempel bildades Göteborgs Arbetarebostads Aktiebolag år 1867, vilket var en av de pådrivande krafterna för en ny stadsdel i Annedal. Flera olika typer av bebyggelse kom att uppföras här och med olika former av ägande. På västra sidan, mot Övre Husargatan, lades regelbundna kvarter ut vilka bebyggdes med stadens första landshövdingehus, en byggnadsform som blivit ikonisk för just Göteborg. Öster om Carl Grimbergsgatan uppfördes främst parhus i tegel. I södra delarna av stadsdelen förlades institutioner som Folkskoleseminariet, Barnbördshuset och Epidemisjukhuset. Här invigdes också Annedalskyrkan år 1910.

Utsikt över Annedal, 1880-talet

Under 1960-talet planerades och genomfördes många saneringsprojekt i Göteborg. I stort sett hela Annedal ansågs då vara uttjänt och 1973 var i stort sett all träbebyggelse riven och ersatt med de lamellhus i åtta våningar vi kan se idag. Så sent som på 1980-talet revs de sista landshövdingehusen samt de stora villorna nere vid Linnéplatsen. Även tegelhusen i den östra delen i stadsdelen planerades att saneras med räddades 1969.

Muraregatan norrut, 1932

Fastigheten på Spekebergsgatan, Annedal 5:2, inom kvarteret Aprikosen, ritades av göteborgsarkitekten Viktor Adler år 1883 och uppfördes före 1886. Adler är också känd för att ha ritat bland annat Viktoriaskolan (Hagabion) och Saluhallen. Alla husen i området består av friliggande parhus av tegel, om tre våningar, med små förträdgårdar avgränsade av låga murar och staket. Fasaderna är klädda med rött tegel med enkla, gula tegelband. Taken består av branta sadeltak med rött tegel med utmärkande smala, höga gavlar. Husen har behandlats förhållandevis väl och ingår idag såväl riksintresset Göteborg samt i stadens bevarandeplan. De är en karaktäristisk, uppskattad och viktig del av Göteborgs historia som arbetarstad samt berättar också om dåtidens filantropiska ideal inom borgerskapet.