Hemma hos Lois och Ludvig – i det stora lilla huset i Änggården

För många är Änggården den pastelliga radhusbebyggelsen vid foten av Änggårdsbergen. Men har du någon gång styrt stegen förbi det pastelliga, svängt av vid Fyradalersgatan, tagit vidare in på Syringsgatan för att sedan nå Solbänksgatan? Här finns nämligen en helt annan typ av Änggårdsbebyggelse. Här ståtar stolta, vitputsade parhus och lite längre in, på Thorild Wulffsgatan, även en och annan fristående 60-talsvilla i klassiskt rödtegel. Vårt kära Änggården är helt enkelt något av en arkitektonisk dröm. En underbar mix av sirligt 1920-tal, lite mer praktiskt 40-tal och nyfunkis. Och hela vägen till det strama 60-talet med sina fyrkantiga teakfönster och shifferbelagda trädgårdsgångar. 

Solbänksgatan 36. Bilden är tagen inför försäljningen. Foto: Fredrik J Karlsson

I snart ett år har Lois, Ludvig och tvillingkillarna Carl och Gustav titulerat Solbänksgatan som sin gata i stan’. Här bor de i ett av de vitputsade parhusen, som de köpte av Magnus hos oss på Alvhem i maj 2024. Och nu fick vi äntligen komma på besök och spana in resultatet!
Lois hälsar oss välkomna en ganska disig men färgsprakande höstdag. Hela Änggården lyser i gult, orange och rött!

– Vi bodde i en vindslägenhet i stan, hade precis byggt balkong och tänkt bli kvar där ett bra tag. Men så fick vi reda på att vi väntade tvillingar strax innan vår inflyttningsfest. Så den festen blev en utflyttningsfest istället för vi insåg att vi behövde hitta en bostad som inte låg sex trappor upp…
Jag är delvis uppvuxen i den delen av Änggården som vetter mot Dag Hammarskjöldsleden och har alltid älskat kombinationen av att bo i stan’ men ändå ha naturen inpå knuten. Att kunna leva vardagsliv till fots och med cykel, utan att vara bilberoende, var ett av våra starkaste önskemål. Bullerbykänslan och lugnet över att kunna släppa ut twinsen på gatan här, är en fantastisk bonus.
Just under vintern och våren 2023 och 2024 var utbudet av bostäder till salu ganska skralt men vi gick på alla visningar som hölls. Allt från stora projekt som behövde totalrenoveras till omsorgsfullt renoverade hem, färdiga för inflytt. Men inget kändes helt rätt. För få sovrum, trafikstört läge och ingen sol i trädgården var några grejer som gjorde att vi aldrig slog till. Vi hade också en dröm om 1920-tal så när vårt hus här på Solbänksgatan, byggt 1948, kom ut till salu med Alvhem så höll vi faktiskt på att missa det. Men så gick vi på visningen och när jag öppnade dörren var den första känslan helt självklar! Det kändes som om vi redan hade köpt det. ”Där ska jag hänga av mig, här ska jag sitta i vår fåtölj, där ska jag spela den där låten på vår skivspelare, här ska vi dansa på nyår”.
Vi körde förbi huset fler gånger dagarna efter visningen. Tog promenader i området och spanade in trädgården på avstånd. Vi hade varit på en annan visning, av ett nyrenoverat 20-talshus, och det stod mellan det huset och vårt hus på Solbänksgatan. Trots alla kalkyler, Exceldokument och researchar vi gjorde för att jämföra husen, så fattades beslutet om Solbänken nästan av sig själv. Huset ville ha oss och vi ville ha huset!

Lois och Ludvigs hus är byggt 1948 och ritat av arkitekterna Åkerskog och Ternet. Det består av totalt fyra våningar; en källare med groventré, entréplan, övre plan och en inredd vind. Alla hus på gatan ser i princip likadana ut invändigt och många har behållit originalplanlösningen. Entréplan har en social, runtgående planlösning medan plan två är mer privat med sovrum, gästrum och hemmakontor.

– Vårt hem är verkligen ett stort litet hus med många kvadratmeter men samtidigt inga gigantiska rum. Ljusinsläppet är magiskt och många originalattribut från byggåret finns bevarade. Vardagsrummet har till exempel en parkett i holländsk läggning och golvet på gästtoaletten är Brännlyckamarmor. Vår öppna spis har både spiselkrans och gniststen i rödbrun marmor och i hallen sitter det infälld belysning från Orrefors, anno 1948. Den håller vi som bäst på att leta efter glaskupor till.  
Pricken över i:et är husets rundade invändiga vägghörn. De mjukar upp den annars så fyrkantiga funkisen.

Köket till vänster, matplats och den vackra öppna spisen. Foto: Philip Liljenberg

Foto: Philip Liljenberg

Som man kan se på bilderna som togs inför försäljningen var köket från början mindre och disponerat annorlunda. Det skärmades också av med en vägg mot vardagsrummet. Vid renoveringen vinklades köket och väggen togs ner.

Köket som det såg ut vid försäljningen. Foto: Fredrik J Karlsson

Köket som det ser ut nu. Foto: Philip Liljenberg

Lois och Ludvig har tagit ner väggen som vette mot matplatsen och vardagsrummet. Foto: Philip Liljenberg

– Vi gillar verkligen originalplanlösningen! Den är social och avskärmad samtidigt, och man behöver inte gå på varandra. Men den där väggen mellan kök och vardagsrum kändes inte helt optimal. Den gjorde att köket kändes för litet och den stoppade det fina ljusflödet från köksfönstret. Vi hade från början planerat att ge huset lite kärlek i form av nya ytskikt och kanske byta kök på sikt. Men så sprang vi på det här köket, med ekluckor och en granit som påminner om Kolmårdsmarmor, och då föll allt på plats. Köket var precis vad det här huset behövde för att behålla den klassiska känslan och den avskalade funkistonaliteten. En tyngd med helt rätt känsla!
Jag spenderar mycket tid i köket – att laga mat är för mig avslappning, njutning och ett sätt att umgås. Jag är också dessutom en ständig tidsoptimist och underskattar alltid tiden matlagning tar. Med det sagt var det oerhört viktigt att det fanns en naturlig plats för gäster i köket. Bardisken som vetter mot matdelen är tänkt som avgränsning, serveringsyta och framförallt som häng – jag blir glad varje gång det sätter sig någon där eller när barnen använder benen som håller bänkskivan uppe, som klätterställning.

Foto: Philip Liljenberg

Foto: Philip Liljenberg

Det är lätt att bli nördig när man köper ett gammalt hus eller en gammal lägenhet och planerar att renovera. Man inser ganska snabbt att utbudet av byggmaterial inte alltid överensstämmer med det man söker. Inte helt sällan behöver lister eller detaljer specialtillverkas för att stämma överens med fastighetens byggår.

– Vi är betydligt mer 20-tal än 50-tal i vår preferens, vilket kanske rimmar lite illa med att köpa ett hus byggt 1948. Men precis innan 50-talets mer strikta designspråk började dominera så fanns det fortfarande en hel del fina element att arbeta vidare på. Fina exempel i vårt hus är de rundade hörnen inomhus, de blyinfattade fönstren och källarens fantastiskt vackra massiva spegeldörrar. Det var även de sista åren som enklare former av takrosetter användes, något vi med glädje tog fasta på. Vi hittade till slut golvlister och foder på ett familjeägt sågeri i Gävle; Veckebo såg. De har specialiserat sig på listprofiler från olika tidsepoker och valet föll på lite högre golvlister, skursockel och päronfoder kring fönster och dörrar. Dessa har vi använt i hela huset. Tapeterna vi valt är i klassiska mönster och tanken är att de ska flörta med Art Deco-perioden med sina mönster och färgställningar.

Nu är vi nyfikna på våning två. Trappstegen är trärena och mjuka, handledaren – en nytillverkad men tidstypisk – är karaktäristiskt rundad i svängarna. Precis som det ska vara!

Ljusets trapphus! Foto: Philip Liljenberg

– Vyn över trappan på övre plan har blivit min favoritvy i hela huset! Jag har alltid tyckt att trappor kan vara så fantastiskt vackra med sina rundade former och lodräta dramatik. Vi tog fram trästegen, som varit skyddade under en heltäckningsmatta, och rev två väggar för att skapa rymd och binda samman våning ett och två. Som en bonus fick vi fram två blyinfattade nordvästfönster som släpper in solnedgångsljuset och skapar nya färgskalor varje kväll.

Som nörd-vän av ordning vill vi på Alvhem nu hålla en liten historielektion;
Anledningen till att man blyinfattade fönster förr var för att man helt enkelt inte kunde tillverka så stora glasrutor som man önskade. Man satte därför ihop ett kollage av mindre rutor och för att hålla dessa på plats så använde man oftast träspröjs men också remsor i bly. Detta slutade man dock med långt innan Lois och Ludvigs hus byggdes men man har fortsatt att använda den här typen av fönster av rent kosmetiska skäl. Det är helt enkelt väldigt fint.

– På övervåningen har vi använt oss av mer färg men i och med att alla dörrar alltid står öppna så behöver alla färgerna harmonisera med varandra och passa ihop. I vårt sovrum är inspirationen inne/ute/ute/inne. Här harmoniserar tapeten med Ängårdsbergen som man blickar ut över genom fönstret. I arbetsrummet valde vi en blågrön tapet med linnestruktur och den går så himla fint ihop med fasaderna på husen mitt över gatan. Till barnens rum valde vi en tapet som heter ”Bygga bo” och som kommer från Midbec. Den är trots sitt mönster väldigt harmonisk! Och den döljer strecken från en framglömd penna på ett ypperligt sätt… Alla elementskydd har vi låtit restaurera för att skapa ett ännu bättre luftflöde och förbättra energivärdena.  

Master bedroom. Foto: Philip Liljenberg

Arbetsrum / gästrum. Foto: Philip Liljenberg

Tvillingkillarnas sovrum. Foto: Philip Liljenberg

Längst upp i huset, med en för dagen lite mjölkig utsikt över Änggårdens röda hustak och ett sprakande höstigt Slottsskogen som fond, ligger en separat lägenhet.

Enligt husets ursprungsritning var vinden avsedd för torkning av tvätt samt förvaring men inreddes av de förra ägarna 2014, och då sattes även ett litet kök in. Här finns också charmiga kattvindar för barnen att leka kurragömma i, ett gästrum och ett badrum med husets bästa utsikt. När twinsen blivit lite större är tanken att de kan husera här på vinden, men fram till dess hoppas vi på att fylla vinden med långväga besök. Det finns plats för en hel familj att hälsa på.

Utsikt över Änggården från vinden. Foto: Philip Liljenberg

Vi skrider ner igen – genom ljusets trapphus – och gluttar in på gästtoan precis nedanför trappan. Här har det vackra stengolvet – Brännlyckamarmor bruten utanför Vadstena – bevarats, en otrolig tapet tapetserats och som tur är har Tummens mamma slutat röka. Skönt för alla, inte minst för Tummen.

Foto: Philip Liljenberg

Brännlyckamarmor pryder golvet på gästtoaletten. Foto: Philip Liljenberg

Tack Lois, Ludvig, Calle och Gurra för att vi fick hälsa på er i ert magiska hus!

Lois och Gurra. Foto: Philip Liljenberg

Tapeter, färgval och detaljer

Nedervåning:
Kök: Kvänum Liljencrantz betsad ek Amber och bänkskiva i granit, ”Lemon ice”
Golv: Bricmate ”Jura Ivory”
Väggar: Jotun  ”Tidlös” och tapeten ”DecoTheater” från CasaDeco

Övervåning:
Master bedroom: tapeten ”Raphael” från Sandbergs Herrgårdskollektion
Arbetsrum/gästrum: En blågrön tapet med linnestruktur från Midbecs kollektion ”Linum”
Barnrum: Tapeten ”Bygga bo” från Midbec.